eliselina

Efter den fina kritiken jag fick på mitt första inlägg om child labour så tänkte jag att jag skulle göra en liten fortsättning och då främst om IPEC och vad Lars Johansen berättade om deras arbete.

IPEC grundades 1992 med stöd från Tyskland och när Spanien 1995 gick in och donerade pengar kunde man påbörja sitt arbete i Latin Amerika, idag är USA och EU de största donatorerna och det projektet man kallar för "flaggskeppet" bedrivs nu i 90 länder och upptar ca 50% av den totala budgeten.

IPEC arbetar genom att motivera och stötta ILO's medlemsländer, man vill öka kunskapen kring problematiken med barnarbete och man vill fungera som ett stöd i utveckling av den nationella politiken.

Detta gör man genom att stärka institutioner, organisationer och genom att öka kunskapen hos opinionen, man bidrar till att framhäva beskyddande lagar och ger stöd till aktion för att sedan kunna reproducera och sprida lyckade projekt och erfarenheter.

För att uppnå dess mål är ett trepartiskt samarbete nödvändigt och från fackens sida handlar det om att agera som arbetslivets "vakthund", att arbeta på plats, bidra med stöd och genomföra kampanjer.

För arbetsgivarens räkning handlar det om att följa dom lagar som finns och att känna samhällsansvar, sätta press på underleverantörer och konsumenter för att därigenom stärka sitt eget varumärke.

Coca-Cola är ett företag med otroligt stor makt och även om det kanske inte tar pris i mönsterarbetsplatsens alla kategorier så är det ett lysande exempel på vilken roll det spelar när förtagen ställer krav.

Nästan all sockerproduktion i El Salvador gick tidigare till just Coca Cola och när det i en granskning framkom att det i stor utsträckning förekom barnarbete krävde Coca-Cola att man genast satte stopp för detta.

Lite ironiskt kanske med tanke på vad som framkommit ang. deras egen produktion, men faktum kvarstår att det numera inte förekommer barnarbete på dessa sockerplantage!

Tyvärr handlar väl detta mer om "hjärna" än "hjärta" från Coca-Colas sida och man kan självklart inte garantera att barnen inte jobbar någon annanstans istället, men det problemet kan inte ens ett multinationellt företag lösa på egen hand utan det visar bara att med samarbete och goda värderingar från både producenter och köpare så finns det väg bort från detta!

Kanske kan detta med konsumentens makt att påverka företagen och därmed nyttja deras makt vara något att tänka på nästa gång man köper en tröja på från någon av våra stora klädkedjor utan att ens prova den innan för att den ändå är så billig att det bara är att slänga om den inte passar.
En sån tröja är med största sannolikhet inte tillverkad av någon med 100kr i timlön, betald semester och sjukförsäkring!

Under världsdagen mot barnarbete var huvudtemat "flickor i barnarbete", detta beror inte på att det är mer synd om en flicka som arbetar än om en pojke, utan det har sin grund i att flickor ofta är mer utsatta.

De flickor som arbetar, arbetar ofta dubbelt, dvs. både på arbetet och i hemmet, fattigdom gör ofta att man måste låta bli att ge sina barn möjligheten att gå i skolan och i de fall där man måste välja är det alltid flickan/flickorna som går miste om utbildning eftersom dom "ändå bara ska vara hemma och ta hand om familjen och hemmet". Det förekommer även att man undviker att låta sina flickor gå i skolan pga. att det är en alltför otrygg miljö och dom riskerar att utsättas för övergrepp.

En sån tillvaro skulle vi aldrig acceptera i Sverige där det blir ett mediedrev utan dess like när missförhållanden i våra skolor uppdagas, men samtidigt väljer i att varje dag blunda för vad som händer barn i fattiga länder.

Kanske är det dags att vi vaknar upp och faktiskt inser vad solidaritet verkligen är?!

Någon kan inte göra allt, men alla kan göra något!

Ett av ILO's viktigaste uppdrag är att bekämpa barnarbete (konvention 138 on minimum age) och dom värsta formerna av barnarbete (konvention 182 on the worst forms of child labour). Vi fick möjlighet att träffa både Magnus Berge som jobbar åt ACTRAV (vilket är workers samarbetsorganisation som fungerar som en länk mellan ILO och The Trade Union Movement) där han arbetar som projektledare och Lars Johansen som arbetar åt IPEC (International programme on elimination of child labour) och de berättade både om konventionerna  och hur man jobbar för att komma tillrätta med det här globala problemet.

Att man har två konventioner på det här området (138 och 182) är pga att man insett att man aldrig kommer att kunna stoppa barnarbetet på ett ögonblick och att det ibland kan vara en definitionsfråga om var man kan dra gränser för barnarbete vad det gäller ålder, arbetstyngd osv. (dock räknas alla arbetande barn under 12 år per definition som barnarbetare) och därför skrevs en särskild konvention för att utrota de värsta formerna.

Man brukar uppskatta att ca ett av sex barn i världen arbetar för överlevnad, vilket betyder ca 218 miljoner barn och av dem finns 126 miljoner i farliga arbeten dit man räknar t.ex. gruvarbete, nyttjande av barn som soldater och kommersiellt sexuellt utnyttjande (man säger aldrig att ett barn prostituerar sig eftersom det alltid handlar om att barnet är ett offer).

Att barn tigger räknas även det som barnarbete pga. av de bakomliggande orsaker till att ett barn gör det.

70% av dessa barn bor på lantbruksorter och varje år dör ca. 22 000 barn till följd av arbete.

Den senare av de båda konventionerna (182) blev snabbt ratificerad av många länder och idag är antalet uppe i 169 stycken!

I konventionen framgår en 18-årsgräns för arbete i det som räknas som worst forms (i vissa fall skulle jag personligen se ett totalförbud oavsett ålder) och detta har faktiskt bidragit med bekymmer för ILO's eget värdland, då man i Schweiz tillåter prostitution från 16 år.

Detta var dock inget som, vad jag vet, togs upp under årets konferens men förhoppningsvis görs det under kommande år då det är väldigt viktigt att inte låta i övrigt "duktiga" länder komma undan med sånt som man jobbar hårt med för att bekämpa i andra länder.

Vad som är viktigt i sammanhanget är att man måste vara medveten om att arbetet med att utrota barnarbete är mycket omfattande då man inte bara kan gå in i fattiga länder och förbjuda, eller om man så vill, "ta bort" barn från deras arbeten då det skulle vara förödande för hela deras familjer.

Istället måste man arbeta med ny lagstiftning i respektive land och ge barnen möjlighet till utbildning, för det är ändå just utbildning som är den enda vägen från fattigdom!

Under våran vistelse i Genève inföll Worl Day Against Child Labour och vi passade på att gå ner för att titta på demostrationen!

Jag känner mig lite mallig över att kunna ge er länken till den här artikeln för det finns så mycker undermening... allt från att jag faktiskt har fått möjlighet att lära känna denna fantastiska person och att jag fick göra det under så speciella omständigheter, till vad det faktiskt handlar om, nämligen någon som står upp för sin och andras rätt att bli rättvist behandlade!

Michael! jag är så enormt tacksam över att jag fått träffa och lära känna dig, mest av allt kommer jag att minnas dig som den som alltid var glad och fick alla andra att skratt, som bjöd på dig själv och som alltid fanns till hands när man behövde hjälp eller en tröstande kram, men som även delade med sig av kunskaper och erfarenheter vilket jag tror för många av oss andra öppnade våra halvhjärtat kisande ögon fullt ut!

Jag är lite osäker på varför man hade rullat ut den röda mattan i ILO-bygningen... antingen var det för att jag var där eller så var det för att ILO firade 70år... men det sistnämnda låter ju lite långsökt ;)

I FN-huset finns ett rum som kallas för spanska rummet, därinne finns jättestora målningar som täcker hela väggarna och som är gjorda av en Spansk konstnär, genom dom har han förmedlat det mänskliga evulotionen och när man ser sig om i rummet är det som en berättelse som utspelar sig...

Till höger på den här bilden visas utvecklingen från mankraft, oxar och senare till tåget och i mitten på målningen ser man en skildring från slavtiden.

Nästa bild ska symbolisera krigen och "bakom draperiet" kan man se fem män som slåss vilket symboliserar världsdelarna, till höger ser man förlorarna i form av stora berg av döda kroppar och till vänster kan man se segrarna komma hem från kriget med sina fanor.

På bilden nedan kan man dock se att bågen som dom kommer hem igenom är skadad vilket är en symbol för att segern i ett krig aldrig är fullkomlig, det syns även längre ner på målningen (men det har jag dock inte på bild) där dom sörjande kvinnorna står och ser på när soldaterna kommer bärandes på kistor med deras makar.

Den sista bilden finns i taket och visar jättar som knyter sina händer i överenskommelse vilket jag tycker är en otroligt vacker tolkning av vad som faktiskt händer innanför dessa väggar, arbete för fred och social dialog!

det finns flera olika ingånar till salen men på var sida längst fram finns det två stycken helt idenstika dörrar, dom används inte som entré men skall finnas där som en historisk symbol då det är meningen att representanter från två olika länder skall kunna gå in igenom "samma" dörr samtidigt för att förhindra någon att känna sig eftersatt jämte den andra. (på den här bilden ser man även männen och oxarna från den första bilden lite bättre!)

En av de första dagarna vi var här fick vi en guidat tur i FN huset och guiden vi fick var riktigt bra, dels kunde han svara på nästan vilka frågor som helst och dels hade han humor och skämtade med oss under hela rundvandringen! På sista bilden kan ni se när han driver med oss för att vi fotade så mycket (vilket jag tror gjorde honom lite generad) och på den här bilden har han just tagit av sig glasögonen och frågat om han ska göra någon snygg pose!

´

Redan första dagen här i Genève fick vi besök av några personer som alla ville komma och berätta lite om vad dem jobbar med under ILO-konferensen.

Först ut var Lene Olsen som har lagt ner väldigt mycket jobb i det dolda för att vår utbildning skall bli så bra som möjligt... Av henne fick vi en hel del praktisk information om vart man kunde hitta olika saker och vart en del av lokalerna som är aktuella för oss att gå till ligger någonstans.

Hon berättade även lite kortfattad fakta om varför frågorna man diskutera är så väldigt viktiga och t.ex. så nämnde hon att ca 200 000 personer dör i tjänst varje år! Och ca 250 miljoner barn mellan 5 och 14 arbetar! Mer än så behöver man inte veta för att förstå att ILO's arbete verkligen är viktigt.

Därefter fick vi träffa Mr. Dan Cunniah som är chef på huvudkontoret här i Genève och jag måste erkänna att jag inte har ordning på mina noter från hans föredrag men å andra sidan var det ingenting som berörde mitt arbete för tillfället så skadan är kanske inte så jättestor.

Vad jag kan säga om hans besök är dock att detta är ett typiskt exempel på hur hög status Genèveskolan har här, det är verkligen inte alla som får möjlighet till sådana här möten!

Efter honom fick vi äran att träffa Kari Tapiola från Finland, han jobbar med organisationen runt omkring konferensen och bl.a. berättade han att det är mellan 7- och 8000 personer som besöker ILO och FN under de här veckorna (gissa om det är kamp i matköerna!)

Han berättade lite om de olika områdena man arbetar kring i år där t.ex. ämnen som HIV/Aids, Jämställdhet och Finanskrisen finns med.

Vad det gäller finanskrisen tyckte jag att han sa en mycket klok sak... ILO är (som jag tidigare skrivit) trepartiskt med representanter från regeringar, arbetstagare och arbetsgivare.

Om man inte i diskussioner mellan dessa grupper kan komma fram till metoder för att förhindra en upprepning i framtiden betyder det i så fall att man lägger det ansvaret på någon annan.

Någon annan skulle i det här fallet vara världsbankerna och vi kan nog alla tänka oss vart fokus hamnar i det läget... inte blir det på dom anställda i alla fall!!!

Sist ut för dagen var Raquel Gonzales som sitter med i worker's group som deras sekreterare och hon berättade för oss om vilka hinder som kan dyka upp i samtalen mellan parterna.

En viktig sak är att arbetsgivarna i stort sett bara representeras av företrädare från mindre företag och som inte alltid vågar gå fullt ut i vissa diskussioner.

Kanske är det både för och nackdelar att representationen ser ut så... det är självklart en nackdel om diskussioner blir hämmade men å andra sidan tror jag att vissa delar i arbetet underlättas av att man inte förhandlar direkt med de allra största multinationella företagen.

All set inför första mötetet med workers group... vi fick en guidad visning i FN byggnaden dagen före konferensen startade! mycket spännande att få gå omkring därinne innan alla delegaterna anlände.. Det är inte utan att det känns lite mäktigt att vara här!