eliselina

Efter den fina kritiken jag fick på mitt första inlägg om child labour så tänkte jag att jag skulle göra en liten fortsättning och då främst om IPEC och vad Lars Johansen berättade om deras arbete.

IPEC grundades 1992 med stöd från Tyskland och när Spanien 1995 gick in och donerade pengar kunde man påbörja sitt arbete i Latin Amerika, idag är USA och EU de största donatorerna och det projektet man kallar för "flaggskeppet" bedrivs nu i 90 länder och upptar ca 50% av den totala budgeten.

IPEC arbetar genom att motivera och stötta ILO's medlemsländer, man vill öka kunskapen kring problematiken med barnarbete och man vill fungera som ett stöd i utveckling av den nationella politiken.

Detta gör man genom att stärka institutioner, organisationer och genom att öka kunskapen hos opinionen, man bidrar till att framhäva beskyddande lagar och ger stöd till aktion för att sedan kunna reproducera och sprida lyckade projekt och erfarenheter.

För att uppnå dess mål är ett trepartiskt samarbete nödvändigt och från fackens sida handlar det om att agera som arbetslivets "vakthund", att arbeta på plats, bidra med stöd och genomföra kampanjer.

För arbetsgivarens räkning handlar det om att följa dom lagar som finns och att känna samhällsansvar, sätta press på underleverantörer och konsumenter för att därigenom stärka sitt eget varumärke.

Coca-Cola är ett företag med otroligt stor makt och även om det kanske inte tar pris i mönsterarbetsplatsens alla kategorier så är det ett lysande exempel på vilken roll det spelar när förtagen ställer krav.

Nästan all sockerproduktion i El Salvador gick tidigare till just Coca Cola och när det i en granskning framkom att det i stor utsträckning förekom barnarbete krävde Coca-Cola att man genast satte stopp för detta.

Lite ironiskt kanske med tanke på vad som framkommit ang. deras egen produktion, men faktum kvarstår att det numera inte förekommer barnarbete på dessa sockerplantage!

Tyvärr handlar väl detta mer om "hjärna" än "hjärta" från Coca-Colas sida och man kan självklart inte garantera att barnen inte jobbar någon annanstans istället, men det problemet kan inte ens ett multinationellt företag lösa på egen hand utan det visar bara att med samarbete och goda värderingar från både producenter och köpare så finns det väg bort från detta!

Kanske kan detta med konsumentens makt att påverka företagen och därmed nyttja deras makt vara något att tänka på nästa gång man köper en tröja på från någon av våra stora klädkedjor utan att ens prova den innan för att den ändå är så billig att det bara är att slänga om den inte passar.
En sån tröja är med största sannolikhet inte tillverkad av någon med 100kr i timlön, betald semester och sjukförsäkring!

Under världsdagen mot barnarbete var huvudtemat "flickor i barnarbete", detta beror inte på att det är mer synd om en flicka som arbetar än om en pojke, utan det har sin grund i att flickor ofta är mer utsatta.

De flickor som arbetar, arbetar ofta dubbelt, dvs. både på arbetet och i hemmet, fattigdom gör ofta att man måste låta bli att ge sina barn möjligheten att gå i skolan och i de fall där man måste välja är det alltid flickan/flickorna som går miste om utbildning eftersom dom "ändå bara ska vara hemma och ta hand om familjen och hemmet". Det förekommer även att man undviker att låta sina flickor gå i skolan pga. att det är en alltför otrygg miljö och dom riskerar att utsättas för övergrepp.

En sån tillvaro skulle vi aldrig acceptera i Sverige där det blir ett mediedrev utan dess like när missförhållanden i våra skolor uppdagas, men samtidigt väljer i att varje dag blunda för vad som händer barn i fattiga länder.

Kanske är det dags att vi vaknar upp och faktiskt inser vad solidaritet verkligen är?!

Någon kan inte göra allt, men alla kan göra något!