eliselina

I November kan appen som motsvarar shyssta villkor-listan bli verkliget!

Jippie!!!

Det finns dom som tycker att jag kan vara besvärlig många gånger. Man tycker att jag har en negativ inställning och väljer att se problem.

Då har man inte sett och förstått mig.

Ja, visst... många av mina frågor kan upplevas som negativa, men jag ställer dom aldrig, aldrig för att vara neggo. Jag vill bara få hela bilden. Jag vill vara förberedd och just detta minns jag från en av mina första fackliga utbildningar där vi blev drillade i LAS. Vi lärde oss att vid uppsägningar är det den som har kortast anställningstid som blir uppsagd först och vi lärde oss att om två personer har lika lång tid men bara en kan få vara kvar är det den yngre som drar nitlotten.

Någon som vågar sig på en gissning på min följdfråga?

Vad händer om två personer, tvillingar eller bara med samma födelsedag har på dagen lika lång anställningstid? Jag blev rådissad och fick veta att det är så osannolikt att det knappast var värt att svara på (jag gissar alltså att den som undervisade inte hade en aning men inte ville erkänna det, annars hade jag ju fått ett snabbt svar)

Detta har jag sedan fått leva med och tanken har retat mig ibland och så idag kom äntligen IN YOU'R FACE dagen. Jag sitter på mitt nya, tillfälliga jobb och har fått det delikata uppdraget att tillsätta ett vikariat (alltså omvänt ärende - samma princip?) och börjar läsa på "LAS-listorna" jag fått och där finns det, svart på vitt! Två vikarier, samma födelsedatum och exakt samma antal anställningsdagar.

Om jag kunde komma ihåg vem som var min lärare den där dagen hade jag postat ett stort Vad var det jag sa?!?! till honom/henne =))

Om jag har förstått det hela rätt så kommer häktningsförhandlingarna mot den 32årige man som utfört två fruktansvärda terrordåd i Norge att börja.
Jag har försökt att formulera mina tankar i ord men hur man än uttrycker sig så känns allt så banalt, samtidigt som jag inte vill höja den här händelsen till att vara mer av personliga tragedier än vad som är i andra delar av världen.

På facebook kunde man igår läsa kopierade statusar där det stod att "22 juli miste 91 (nu tror jag den siffran är uppe i 93) personer livet"... det är ett ofattbart antal människor som drabbats men det är ju inte hela sanningen, den 22 juli dog långt fler än så i krig runt om i världen och varje ett av alla dom människoliven är för mig lika värdefulla.

Bomberna och skotten i Norge är dock även något annat, det är ett angrepp på något av det finaste vi har och som berör oss alla, nämligen demokratin! och som om det inte är nog har en person med onda avsikter valt att ge sig på demokratins framtid, ungdomarna!

Jag hittar inte orden för vad jag känner inför allt det här men det finns en tyngd i mitt härta som inte funnits tidigare. Jag drömmer om en värld där människor respekterar varandra och där vi alla tillsammans arbetar för att jämna ut klyftorna men ibland känns det som en omöjlig kamp...

Det är många som visar sitt stöd med Norge och om jag får komma med en uppmaning till alla er som förfäras över det inträffade, som deltar i ljusmanifestationer eller lägger den Norska flaggan på eran profil så blir det; Håll den här känslan vid liv inom er och plocka fram den nästa gång ni får förmånen att besöka en valurna för att göra din röst hörd! Var och en av alla dessa människor hade en sak gemensam, deras politiska egagemang! Demokrati är ingen självklarhet i världen, låt oss alla ta till vara på den lyx vi faktiskt har och fortsätta kampen i deras ställe.



Jag vill gärna avsluta med ett citat av en person jag beundrar högt nämligen Jonas Gardell;

"Tänd gärna ett ljus, men när ljuset brunnit ut är det inom er som lågan måste fortsätta brinna!"

OJ!

Bilderna från Putte lockade verkligen rekordmånga läsare hit till Eliselina, Ni är alla varmt välkomna och jag hoppas att ni gärna återvänder.
Inom kort kommer det troligtvis upp ett inlägg om bananer, hur spännande är inte det? ;)

Idag befinner jag mig på avdelningskontoret i Örebro för att få utbildning i vårt interna bokningssytem för utbildningar. Systemet är jättegammalt och knappast användarvänligt så det sitter verkligen bra med lite tips och idéer för att underlätta arbetet...

Man kan ju alltid hoppas!

Gårdagen gick i mötandets tecken och resultatet av de olika träffarna var i mitt tycke av varierande kvalitet... vid nått tillfälle kände jag att vi inte hann klart innan den tighta planeringen tvingade oss att avbryta, men jag försöker döva det dåliga samvetet genom att resonera som så att om man inte från början väljer att fokusera på det som är viktigt och nöja sig med att gå igenom var sak endast en gång och låta det stanna där så får man skylla sig själv när tiden inte räcker till.

Under kvällen var det hur som helst dags för mig att infinna mig på kommunfullmäktige för första gången och på det hela taget kändes premiären helt ok. Vissa saker var riktigt roliga och vissa saker känner jag att jag måste få utbildning i, men än så länge är jag dock full av hopp om att så kommer ske och därför tror jag att detta kan komma att bli riktigt bra...




När brevet med alla handlingar damp ner i brevlådan för någon vecka sedan visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta... 30 punkter skulle behandlas och jag tänkte att den mängd papper som medföljde till dessa skulle vara omöjliga att ta sig igenom.
Det var dock en hel del intressant läsning så det hela gick lättare än förväntat och för mig som verkligen brinner för delaktighet var alla motioner extra roliga att titta igenom!

Ytterst få människor är helt befriade från tankar, åsikter och idéer om hur man vill att vårt samhälle ska se ut och att få se 'svart på vitt' att några av dem faktiskt tar sig tiden att skriva ner ett par rader för att få sin idé prövad och senare även kanske tom genomförd gör mig riktigt glad! Hoppas jag får se mer av detta framöver =)

Ikväll hade arbetarkommunen en träff för alla oss som kommer finnas med på listorna i höstens val, min kalender var i princip tom dagen till ära så jag bestämde mig för att gå dit även om jag kan tycka att det finns bättre tillfällen och att det fanns annat jag hellre hade gjort en kväll som denna.
















På det hela taget var det riktigt trevligt, förutom ett i mina öron märkligt uttalande om att det borde vara högre andel äldre (läs 65+) som representerade partiet, vilket ju tidigare varit fallet och något som valberedningen jobbat hårt med att jämna ut lite. Jag valde att bara bemöta det med ett par kommentarer men sedan försöka glömma.
Efter en supergod middag bestående av stekt potatis, älgbiff, tsatziki och sallad hann jag prata lite med SEKO's representant i vårt LO-fack och till min stora glädje verkar vi ha samma inställning till hur vi vill att arbetet ska fungera.
Så med den konversationen i färskt minne blev det med lätta steg jag promenerade hem för att inta helgen! Bättre kan det inte bli =)