Intimkirurgi
Nu kanske ni tänker att det snurrat till riktiga tag hos mig och det må så vara men faktum är att jag tycker att detta ämne inte lämpar sig någon annanstans än på just på denna av mina bloggar.
Min tanke har varit att jag ska skriva klart mina inlägg från Sydafrika innan jag börjar skriva om annat men nu kan jag helt enkelt inte låta bli! Häromdagen visades på TV ett program om intimkirurgi och man pratade om problemet med att kvinnor idag känner sig så osäkra på sig själva och ibland även påverkade av omgivningen att dom tvingas lägga sig under kniven och 'snygga till' riksosten.
Jag är medveten om att det finns de som verkligen behöver detta och plastikkirurgi i sig är något helt fantastiskt där vi får möjlighet att rekonstruera allt från öron som skadats till bröst som tvingats amputeras. MEN! Jag kan aldrig tycka att det känns rätt när människor väljer operation för att det är enda chansen att känna sig accepterad 'som man är'.
Dagen efter programmet visats sitter gubbarna på det gubbigaste av gubbjobb samlade i fikarummet och självklart är programmet dagens stora samtalsämne. Dom uttråkade och troligen sexuellt frustrerade hanarna skrockar och ger målande beskrivningar av vad man sett, kompat av inlägg om hurvida 'kärringen där hemma' eller någon annan man träffat borde ta och göra ett ingrepp 'eller två'. Samtidigt som den enda kvinnan på arbetsplatsen sitter tyst en liten bit ifrån.
Det är 2011 och syftet med programmet var att lyfta problemet med vår sneda kvinnosyn och ändå är detta den naturliga reaktionen. Kvinnorna i dokumentären var i ålder att vara gubbarnas döttrar men inte ens det fungerar som bromskloss när deras fantasi och jargong sätter fart. Förutom den unga kvinnan och dessa gubbar fanns där en MAN i församlingen, en man som slår näven i bordet och ber sina kollegor hålla käft innan han reser sig och går.
Har vi inte kommit längre? Borde det inte vara tvärt om? Visst kan det hända att det finns en och annan omogen idiot som drar igång liknande diskussion men borde inte majoriteten vara vuxna nog att sätta punkt och tala om när gränsen är nådd?
Kanske kan det också vara på sin plats för gubbsen att fundera över vad som gör att 'kärringen' väljer en skål popcorn och Persbrandt på tv framför sänkammarn tio gånger av tio... Kan hända orsaken går att operera?
Skärpning!
Min tanke har varit att jag ska skriva klart mina inlägg från Sydafrika innan jag börjar skriva om annat men nu kan jag helt enkelt inte låta bli! Häromdagen visades på TV ett program om intimkirurgi och man pratade om problemet med att kvinnor idag känner sig så osäkra på sig själva och ibland även påverkade av omgivningen att dom tvingas lägga sig under kniven och 'snygga till' riksosten.
Jag är medveten om att det finns de som verkligen behöver detta och plastikkirurgi i sig är något helt fantastiskt där vi får möjlighet att rekonstruera allt från öron som skadats till bröst som tvingats amputeras. MEN! Jag kan aldrig tycka att det känns rätt när människor väljer operation för att det är enda chansen att känna sig accepterad 'som man är'.
Dagen efter programmet visats sitter gubbarna på det gubbigaste av gubbjobb samlade i fikarummet och självklart är programmet dagens stora samtalsämne. Dom uttråkade och troligen sexuellt frustrerade hanarna skrockar och ger målande beskrivningar av vad man sett, kompat av inlägg om hurvida 'kärringen där hemma' eller någon annan man träffat borde ta och göra ett ingrepp 'eller två'. Samtidigt som den enda kvinnan på arbetsplatsen sitter tyst en liten bit ifrån.
Det är 2011 och syftet med programmet var att lyfta problemet med vår sneda kvinnosyn och ändå är detta den naturliga reaktionen. Kvinnorna i dokumentären var i ålder att vara gubbarnas döttrar men inte ens det fungerar som bromskloss när deras fantasi och jargong sätter fart. Förutom den unga kvinnan och dessa gubbar fanns där en MAN i församlingen, en man som slår näven i bordet och ber sina kollegor hålla käft innan han reser sig och går.
Har vi inte kommit längre? Borde det inte vara tvärt om? Visst kan det hända att det finns en och annan omogen idiot som drar igång liknande diskussion men borde inte majoriteten vara vuxna nog att sätta punkt och tala om när gränsen är nådd?
Kanske kan det också vara på sin plats för gubbsen att fundera över vad som gör att 'kärringen' väljer en skål popcorn och Persbrandt på tv framför sänkammarn tio gånger av tio... Kan hända orsaken går att operera?
Skärpning!
Kommentarer
Trackback
