eliselina

Ikväll var det för nomineringsmöte med sektionen och jag blev avtackad med anledning att jag sagt ifrån mig mina uppdrag i sektionen.

 

Någonstans längst in i hjärteroten är jag inte helt överens med mig själv om beslutet som jag har fattat, jag trivs med många av mina nya arbetsuppgifter och när allt snurrar på hinner jag inte reflektera så mycket över skillanden. Men när jag kommr tillbaka till situationer och miljöer som påminner mig om dom fackliga uppdragen så sticker det ändå till inom mig.

 

Jag ser det som en utmaning att göra ett bra arbete och leva upp till förväntningarna som finns på mig samtidigt som jag försöker att föra in mina värderingar i arbetet och utforma arbetsmetoder som ska gynna dem som arbetar i verksamheten.

 

Så här i efterhand kan konstateras att revisionen gick ganska bra... jag har massor med anteckningar över saker som ska finslipas innan jag kan släppa egentrollen till köket men nu börjar det närma sig en färdig produkt!

 

Det innebär att nästa steg blir de återstående fem liknande kontrollprogramen som ska utformas och jag börjar känna av hjärtslagen som skenar när jag tänker på högarna av jobb som byggs upp på mitt skrivbord. Det är nu det gäller för mig att skapa strategier för att  må bra genom allt detta.

 

Var sak har och måste få sin tid,  jag vägrar sänka mina prestationskrav så som jag fått höra att jag bör göra eftersom för mig är bara helhjärtade insatser som gäller. Kanske är det en heldags steck i kalendern som gäller from nu?

 

Hur om helst, dygnet har 24 timmar... samma lika för alla och det är ju bara så bra!

 

 

 

Känner mig lite nervös inför jobbet imorgon. Vi ska nämligen få besök av inspektörerna från miljöförvaltningen som ska göra revision på det nya egenkontrollprogrammet som jag jobbat mig galen över under några veckor nu.

 

Grunden är skapad av en konsult som anlitats för ändamålet men sedan har jag justerat alla olika delar till att (förhoppningsvis) passa våran verksamhet.

 

Som dom flesta av er som läser detta vet, är jag ju inte skolad inom området kök eller livsmedel så nu har jag verkligen jobbat utanför sin trygghetszon! Till min stora lycka har jag dock med mig min mentor från Karlskoga Kommun och en superbra kokerska från våran egen verksamhet så jag försöker att sätta min tillit till att allt kommer gå bra.

 

Håll tummarna för oss!!!