All in
Idag har jag skrivit på ett anställningsavtal som ger mig en heltidstjänst inom socialförvaltingen och det betyder alltså att när jag är klar "på andra sidan" så jag en 100% tjänst att komma tillbaka till!
Alla dessa deltider gör mig dock VANSINNIG! men att dom fortsätter att förekomma förvånar mig inte ett dugg.
Så sent som förra vecka var jag på ett studiebesök i en annan kommun och inledningsvis berättade dom att man där valt att slå ihop kost och "städ" enheterna där en av de främsta anledningarna var att skapa förutsättningar för personalen att jobba heltid. Dom menade att en person som t.ex jobbade med lokalvård skulle kunna göra några timmar i köket när trycket är som hårdast och tvärt om att någon från köket kunde komplettera arbetsdagen med att jobba inom "städ" några timmar i början eller slutet av dagen.
Vid denna information ifrågasatte en (kvinnlig) chef om det verkligen var ett bra sätt med tanke på hur tunga båda sektorerna är att arbeta i. Om vi inte hade suttit där vi satt hade jag frågat henne om inte hon hade funderat på att gå ner i tid eftersom hon själv upplever att hennes jobb är för påfrestande... jag tror inte det.
Det är inte konstigt att arbetsmiljön ser ut som den gör om ledningen tycker att vi löser problemet med att låta folk jobba mindre och lämna arbetsmiljön oförändrad.
Tänk om - Tänk rätt!
Arbetssorg
Imorgon gör min mesta kollega sin sista dag hos oss. Det känns overkligt och väldigt tråkigt! Hon är en sån där person som lyfter en hel arbetsgrupp, som alla tycker om och som bjuder på sig själv. Orsaken till att hon väljer att gå är den ohållbara arbetssituation som hon försatts i.
Många av dem som bor i den här kommunen tror att "på kontoret sitter dom och har det så jävla bra" men sanningen är en helt annan. Många känner sig överhopade med jobb och många, däribland jag, känner en osäkerhet inför vissa av arbetsuppgiftern. I sånna lägen står man ensam på min arbetsplats. Det finns ingen annan som jobbar med samma frågor som man själv och det finns ingen som har tid att kunna sätta sig in i problematiken.
Lös problemet. Är en devis som jag ofta måste arbeta efter och som har gett mig många sömnlösa nätter.
Nu försvinner den enda personen som kunde agera som bollplank och som hade kreativa tankar att dela med sig av. Man ska trivas på sitt jobb och arbetsgläde är en viktig stöttepelare i arbetslivet men just nu känns det bara jobbigt.
Slut som artist
Nästan tio timmars jobb idag och ca 20 minuters lunch.
Vart finns arbetsmiljöverket då?
Jobbiga motgångar
Den här veckan blev det offenligt att min mesta medarbetare har sagt upp sig. Jag har vetat om det en tid och har stöttat henne i beslutet, men under den här tiden har mitt hjärta gått sönder av sorgsam egoism över att jag förlorar henne.
Tack och lov kommer det en brytpunkt efter sommaren då mitt vikariat går ut och detta blir bara ytterligare en anledning för mig att känna en lättnad i det, för jag tror inte att jag skulle kunna leva mig igenom det här utan henne.
Jag vet att det finns många som är missnöjda med mitt jobb som chef och det är väl på sätt och vis lite som en del av det hela. Men jag vet också orsakerna till mina beslut och till mina ställningstaganden men dessa kommer jag aldrig kunna redogöra för på till exempel fejjan där all dynga sprids. Utan jag måste försöka hitta styrkan i mig själv att ändå gå med rak rygg och detta har hon stöttat mig villkorslöst igenom.
Jag har så smått börjat planera för min höst och dessvärre fanns hon delvis med i dom planerna, men nu måste jag tänka om och kanske även börja jobba på mina sociala förmågor för att behålla kontakten med henne! för när allt kommer omkring är det ju henne jag vill att mina eventuella framtida arbetsgivare ska ringa och fråga om referenser hos =)
Parterna är överens
Alldeles nyss offentliggjordes att Kommunal och SKL tackat ja till medlarnas bud.
Det nya avtalet innebär bland annat 1700kr i löneökning under tre år, förekomsten av delade turer ska minskas med målättnignen att på sikt försvinna, samt även endel förändringar vad gäller OB.
Just nu vacklar jag i mina känslor inför detta, dels vet jag inte så mycket mer än detta vilket gör det svårt att ta ställning till om jag tycker att det är en bra deal och framförallt om det är en tillräckligt bra deal för att vara värt förra veckans omak.
Helt klart är att det blir spännande att komma till jobbet imorgon =)
Konflikt?
Om ungefär en halvtimme ska det komma ett bud från medlarna som satts in i förhadlingarna mellan Kommunal och SKL. Jag är jättenyfiken men vet egentligen inte vad jag hoppas mest på...
Den senaste veckan har varit ett helvete på jobbet och jag gissar att det är många saker som inte blivit så bra. Om stridsågärderna som Kommunal varslat om verkställs visar det dig nog ganska snart vart planeringen brustit, men om det inte blir någon anställningsblockad alls kan jag tycka att det känns ganska onödigt att genomgå den här hetsen som kanske kommer få negativa konsekvenser för flera månader.
Nåväl, jag är Kommunalare i själ och hjärta så jag hoppas på ett kanonbra avtal oavsett när det blir klart!
En välbehövlig semester
Jag har tagit några dagar ledigt. Att det var på tiden blev tydligare än kristallklart efter att jag bröt ihop på jobbet i torsdags. Jag skulle sluta tidigare och gå hem vid lunch, men det hela slutade med att jag istället jobbade över och nya ärende rasade in under hela eftermiddagen.
Nu är det typ tre dagar kvar till jag börjar jobba igen och redan nu är sömnproblemen tillbaka. En lösning är ju att aldrig ta ut sin ledighet, att aldrig reflektera över att flexklockan skenar iväg men faktum är att jag vägrar se det som en utväg.
Hur gör ni när stressen blir för mycket?
Lilla jobb-sökar skolan
I mitt jobb har jag den mycket angenäma arbetsuppgiften att rekrytera persona,l men det finns ett och annat som gör upplevelsen mindre angenäm så därför kommer jag nu att dela med mig av mina bästa tips. Håll till godo!
- Lämna din ansökan så som arbetsgivaren uppgett att denne önskar motta den.
- Oavsett hur du väljer att lämna din ansökan, dubbel- eller varför inte trippelkolla att du uppgett dina kontaktuppgifter. Det finns inget mer frustrerande än att få in en bra ansökan men inte veta hur man ska komma i kontakt med personen. Och nej, jag som rekryterar avser INTE att ägna min tid åt att forska efter din adress eller ditt telefonnummer.
- Läman en för tjänsten du söker relevant beskrivning av dig själv och din historik. Beskriv dina tidigare erfarenheten inom berört område med mer än en yrkestitel eller befattning.
- Om arbetsgivaren uppmanar dig att ange ett refrensnummer eller liknande till tjänsten du söker; gör det! Hur ska man annars vet vilket jobb du söker om arbetsgivaren har flera tjänster utlysta?
- Vill du lämna namn på personer som i sin tur kan lämna referenser om dig som medarbetare, lämna endast namn till personer som du tillfrågat och som är väl förberedda på att en ev framtida arbetgivare kan komma han kontakta hen.
För vissa kan detta te sig som självklarhete,r men jag kan intyga, så är fallet icke för alla! Så slutligen till er som avser att söka en ny tjänst;
Lycka till!
Ett sanningens ord
Så sant som det står här ovanför...
If people are trying to bring you down, it only means that you are above them!
En lektion i ekonomi
Detta borde väl göra ekonomichefen glad?
Jag har tappat räkningen på hur många timmar jag har lagt ner på arbetet med att få till dessa kontrollrapporter och nog känns det lite ynkligt när så mycket jobb bara resulterar i ett par papper i ett kuvert.
Hur som helst, ordningen är återställd!
Hur som helst, ordningen är återställd!
När dietisten gått hem för dagen...
Dyker "kostchefen" ner i godisgömman =)
ÄNTLIGEN har dietist-samarbetet kommit igång! Första dagen och jag känner mig redan fylld av framtidstro och energi (oklart vad av dietisten eller chokladen som bidragit till det iofs)!
Känner mig också en aningen bekräftad både i min anställning men också i min personlighet!
Rör ett varv i grytan
Håller på att övertala min chef om att lyfta och även driva frågan om en omorganisering inom en del av kommunen.
Jag har nämligen upptäckt riktigt stora farthinder men rätt ska va rätt och avlastning ska vara rättvis =)
Steg två!
Så här i efterhand kan konstateras att revisionen gick ganska bra... jag har massor med anteckningar över saker som ska finslipas innan jag kan släppa egentrollen till köket men nu börjar det närma sig en färdig produkt!
Det innebär att nästa steg blir de återstående fem liknande kontrollprogramen som ska utformas och jag börjar känna av hjärtslagen som skenar när jag tänker på högarna av jobb som byggs upp på mitt skrivbord. Det är nu det gäller för mig att skapa strategier för att må bra genom allt detta.
Var sak har och måste få sin tid, jag vägrar sänka mina prestationskrav så som jag fått höra att jag bör göra eftersom för mig är bara helhjärtade insatser som gäller. Kanske är det en heldags steck i kalendern som gäller from nu?
Hur om helst, dygnet har 24 timmar... samma lika för alla och det är ju bara så bra!
Revision
Känner mig lite nervös inför jobbet imorgon. Vi ska nämligen få besök av inspektörerna från miljöförvaltningen som ska göra revision på det nya egenkontrollprogrammet som jag jobbat mig galen över under några veckor nu.
Grunden är skapad av en konsult som anlitats för ändamålet men sedan har jag justerat alla olika delar till att (förhoppningsvis) passa våran verksamhet.
Som dom flesta av er som läser detta vet, är jag ju inte skolad inom området kök eller livsmedel så nu har jag verkligen jobbat utanför sin trygghetszon! Till min stora lycka har jag dock med mig min mentor från Karlskoga Kommun och en superbra kokerska från våran egen verksamhet så jag försöker att sätta min tillit till att allt kommer gå bra.
Håll tummarna för oss!!!
Konsekvenser
Har suttit i samtal med anställda som är frustrerade över att komma i kläm när andra verksamheter vill genomföra förändringar. Det känns viktigt att ge dem tillräckligt med tid för att tänka igenom det som händer och vilka konsekvenser det för med sig.
Men när motparten anser att samarbete innebär att det ska köpas tårtor på beställning och att verksamhetsförändringar kan göras på en dag är det lång väg kvar.
Att leva som man lär
På min nuvarande arbetsplats finns något som kallas för "trivselaktivitet" och det är ett spektakel som genomförs två gånger om året.
Jag är minst sagt avigt inställd till att hela kontoret stängs ner och personalen drar iväg på blaj och jag är om möjligt ännu mer avigt inställd till det faktum att sådana aktiviteter inte är för alla. Dvs även för dem som jobbar i kärnverksamheterna och av den anledningen har jag hittills avstått från att följa med.
Vid nästa budgetlektion som ekonomerna har med mig ska jag fråga vilka slantar jag kan använda för att göra något liknande med min personal, men jag misstänker att jag lika gärna kan lista ut svaret helt själv...
