eliselina

När man är på studieresa finns inte mycket tid att slösa bort och efter att vi första vardagen i Sydafrika hade åkt runt i Soweto, besökt Hector Pieterson museum och öven hunnit köpa på oss någon liten souvernir på marknaden utanför museumet var det dags att äntligen få träffa unga fackliga kollegor från Sydafrika!



Vi började med att äta lunch ihop och då hann vi börja småprata lite med varandra och inte minns fick vi veta genom dem veta vad det var vi åt, haha!! Jag skulle ljuga om jag inte sa att det va väldigt nervöst innan den här träffen men när alla var mätta och belåtna fick vi presentera oss under lite mer orndnade former och därefter inledde Steve med att prata en stund för att sen dela in oss i mindre grupper.



Jag och Anna blev genast satta i samma grupp eftersom vi båda jobbar som undersköterskor och vi fick chansen att prata med den enda representanten från vårdsidan (kvinnan i vitt), killen i grönt arbetade som brandman men vilket yrkestitel killen i den lila skjortan hade är jag osäker på... av deras interna skämt framgick dock tydligt att han bland annat arbetade med löneutbetalningar till de andra två =)

Syftet med dessa grupparbeten av att diskutera skillnader och likheter mellan våra fackföreningar men på bilden ser ni ett tydligt exempel på en annan mycket stor skillnad och som förvånade mig stort. Mobiltelefonerna! I Sydafrika fanns det inte på kartan att man skulle sätta mobilen på ljudlös eller låta bli att svara när den ringde, inte heller lämnade man rummet för att ta sitt samtal utan som ni ser pratade man helt enkelt på tills man var klar :)



Det känns inte som att vi skulle ha så mycket gemensamt när det gäller vår fackliga kamp och våra anställningsförhållanden men faktum är att det mest påtagliga som var gemensamt för oss alla var problemet med osäkra anställningar, främst för unga! Så den som säger att vi här hemma kan luta oss tillbaka och vara nöjda med det vi har, jag vägrar hålla med!




En annan stor skillnad mellan våra länder och oss som personer var det som hände innnan vi bröt upp på eftermiddagen och våra Comrades bröt ut i sång och dans! Så härligt spontant och mycket uppskattat från min sida men inte helt utan att man skäms lite över att man själv är så stel och blyg...



Självklart ville ta den sedvanliga gruppbilden på oss alla innan vi gav oss iväg och precis när vi var klara kom SAMWUS ordförande in och hälsade på oss vilket innebar att vi helt enkelt började om från början för att få honom med på bilderna...



Ni ser honom i mitten på främre raden och mig och mina reskamrater i dom röda SAMWU-tröjorna vi fick som gåva.



Eftersom våra Svenska reseledare var iväg på annat uppdrag under tiden vi träffade dom Sydafrikanska förtroendevalda så passade Steve på att kidnappa oss en stund efter och tog oss till ytterligare en butik där vi kunde köpa lite hantverk om vi ville, fördelen i att ha någon med lokalkännedom är ju att man får lättare att hitta dom rätt butikerna att gå till och just där vi handlade var allt tillverkat för hand och all förtjänst från försäljningen gick tillbaka till befolkningen i byn! Slutligen tog vi en liten kaffepaus innan vi for tillbaka till hotellet och då det kom en man och satte sig vi ett bord intill oss berättade Steve att det var en mycket känd Sydafrikansk hårdrockare! Så här i efterhand ångrar man ju att  man inte blev mer starstruck och bad om en bild, inte minst med tanke på hur avundsjuk en av våra 'reseledare' blev när han fick höra dels att det fanns en hårdrockskultur i Sydafrika och att vi dessutom sett en av de största artisterna =)