Hur många timmar har ditt dygn?
Jag tänker lite så att han troligen har ganska fullt upp med sitt huvudsakliga uppdrag...
Han har som sagt inte lämnat besked om hur han ska göra, men jag kan inte låta bli att fundera på varför man ens ställer upp om man inte per automatik har för avsikt att fullfölja?
Märkligt nog är detta beteende inte alls ovanligt och det ser likadant ut i vilken organisation och på vilken "nivå" man än tittar på!
Det har blivit status att ha mycket att göra och den som har flest viktiga samtal i konferens-pausen vinner.
Det är inte coolt att sitta på fler poster än vad veckan har dagar och jag förstår inte dem som låter sig imponeras när någon rabblar upp en lista, längre än mina önskningar till jul, över vilka viktiga förtroenden man har.
Som regel tror jag att man ska tänka att det räcker gott och väl att jobba heltid, om det sen innebär 40 timmar/vecka inne på kontoret eller om det innebär resor, kvällsarbete och en o annan sömnlös natt är en sak för sig.
Men att ta på sig ansvar som betyder att man inte hinner med mer matlagning än snabbmakaroner i kaffebryggaren och att man träffar sin familj så sällan att man hälsar i hand de få gånger man ses är inte avundsvärt.
Det är vansinne att en person ska arbeta som tre, bara för att man vill åt titlar!
Mitt dygn har 24 timmar och av dem ska många, många räcka till att umgås med dem människor som står mig absolut närmast, de männoskorna som, när allt ställs på sin spets, verkligen betyder något och som finns där. Därutöver vill jag ha ett meningsfullt arbete där jag med gott samvete kan säga att jag gör det jag ska och att jag är nöjd över hur det blivit utfört.
Kan vi inte bara stanna där?
Integral psykoanalys
När jag gick igenom posten på sektionen för några veckor sedan hittade jag ett brev med inbjudningar till en föreläsnigne om 'Integral Psykoanalys' med temat 'Det du irriterar dig på hos andra, säger någonting om dig själv'.
Eftersom vi haft endel motgångar i våran styrelse på flera olika plan kändes det lite som att den här föreläsningen var precis vad vi behövde så jag och en av mina medarbetare bestämde oss för att anmäla oss och i slutet på September var det dags att åka.
Jag tycker att jag som person alltid har varit väldigt medveten om att jag inte alltid har rätt, även om man ju gärna skulle önska att det var så, men trots det kände jag mig ändå faktiskt riktigt nervös inför den här föreläsnignen och lite orolig för att jag skulle få insikter om saker hos mig själv som kanske skulle kunna bli jobbiga att ta itu med.
I efterhand kan jag konstatera att jag inte behöver gå och gräva ner mig, men jag har helt klart fått en del bra bra saker att fundera över!
Till största delen pratade föreläsaren om vikten av att våga se sig själv som en del av problemet och fundera över vilken roll man själv har i situationen och varför man reagerar starkt på vissa saker men är helt oberörd av andra.
Som ett exempel tog hon upp en man, anställd på en förskola som länge irriterat sig på en kollega som i hans ögon slösade onödig tid på att sortera olikformade/färgade klossar som användes i den pedagogiska undervinsingen med barnen.
Han ansåg inte alls att det skulle ha något med honom själv att göra med då föreläsaren frågade om han själv ibland gjorde saker som han innerst inne inte satte högst på prioriteringslistan kom det fram att det ganska ofta var så att han gjorde icke relevanta saker och irritationen han kände inför kollegan var ju inget annat än hans dåliga samvete som han försökte förtränga genom att lägga över skulden på någon annan.
I det här fallet kan jag tycka att kopplingen egentligen är ganska tydlig men det behöver inte alltid vara så utan det kan tvärt om vara så att orsaken inte alls påminner om det man irriterar sig på hos den andra.
Ett annat exempel är undervisning där man ofta skyller motgångar på läraren eller undervisningsmetoden när man egentligen kanske borde fundera över vilken del i problemet man har själv, det kan många gånger var en så enkel sak som att man har fel inställning, att man inte vågar erkänna det man inte förstår, att man inte lägger ner tillräckligt mycket jobb på att försöka eller att man helt enkelt har för dåliga förkunskaper.
Efter föreläsningen passade jag på att köpa med mig tre böcker och en film som jag tänkt att jag ska kolla igenom vid tillfälle, men just nu har dom tyvärr bara hamnat i högen "saker som ska göras sen" men jag hoppas att jag snart hittar något bra tillfälle att börja läsa i dem och kanske dyker det upp lite mer hobby-psykoligi här efter det ;)
