Värderingar
Jag är uppvuxen som nummer tre i en syskonskara på fyra och såklart var det alltid mest synd om mig när vi växte upp! Redan i tidig ålder lärde jag mig att världen är full av orättvisor så som att vissa får ett större antal julklappar än andra (att innehållet är likvärdigt har föga betydelse!) att man måste lägga sig tidigare på kvällen än sina äldre syskon bara för att man är liten (nån som hört talas om åldersdiskriminering??) samt tusen och åter tusen lika grymma företeelser.
När man sen växer upp så inser man att det faktiskt inte tar slut vid vem som får mest sötdricka i glaset när en 33cl flaska ska delas på fyra utan att den här typen av orättvisor infiltrerar hela vårt samhälle in i minsta bagatell... så som att en del människor får lägre lön bara för att dom är kvinnor, att man som hjärnkirurg tvingas städa offentliga toaletter bara för att kombinationen av bokstäverna i efternamnet inte har en helt självklar följd i svenskars försök till uttal och att man oavsett vilka förändringar som sker på en arbetsplats genom åren inte ska tro att man som ung kan få ta del av den utveckligen, utan minsann ska få en lika jävlig start på sitt yrkesliv som endel arbetskamrater kanske fick.
För att sammfatta det hela kan man i korta drag säga att jag avskyr orättvisor, stora som små (och speciellt dom som jag själv utsätts för eftersom det är då det blir som tydligast)!
När man sen växer upp så inser man att det faktiskt inte tar slut vid vem som får mest sötdricka i glaset när en 33cl flaska ska delas på fyra utan att den här typen av orättvisor infiltrerar hela vårt samhälle in i minsta bagatell... så som att en del människor får lägre lön bara för att dom är kvinnor, att man som hjärnkirurg tvingas städa offentliga toaletter bara för att kombinationen av bokstäverna i efternamnet inte har en helt självklar följd i svenskars försök till uttal och att man oavsett vilka förändringar som sker på en arbetsplats genom åren inte ska tro att man som ung kan få ta del av den utveckligen, utan minsann ska få en lika jävlig start på sitt yrkesliv som endel arbetskamrater kanske fick.
För att sammfatta det hela kan man i korta drag säga att jag avskyr orättvisor, stora som små (och speciellt dom som jag själv utsätts för eftersom det är då det blir som tydligast)!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Nu är jag här. Gud vad spännande. Tack för förtroendet!!! :-)
Trackback
