eliselina

Jag känner mig lite mallig över att kunna ge er länken till den här artikeln för det finns så mycker undermening... allt från att jag faktiskt har fått möjlighet att lära känna denna fantastiska person och att jag fick göra det under så speciella omständigheter, till vad det faktiskt handlar om, nämligen någon som står upp för sin och andras rätt att bli rättvist behandlade!

Michael! jag är så enormt tacksam över att jag fått träffa och lära känna dig, mest av allt kommer jag att minnas dig som den som alltid var glad och fick alla andra att skratt, som bjöd på dig själv och som alltid fanns till hands när man behövde hjälp eller en tröstande kram, men som även delade med sig av kunskaper och erfarenheter vilket jag tror för många av oss andra öppnade våra halvhjärtat kisande ögon fullt ut!

Jag är lite osäker på varför man hade rullat ut den röda mattan i ILO-bygningen... antingen var det för att jag var där eller så var det för att ILO firade 70år... men det sistnämnda låter ju lite långsökt ;)

I FN-huset finns ett rum som kallas för spanska rummet, därinne finns jättestora målningar som täcker hela väggarna och som är gjorda av en Spansk konstnär, genom dom har han förmedlat det mänskliga evulotionen och när man ser sig om i rummet är det som en berättelse som utspelar sig...

Till höger på den här bilden visas utvecklingen från mankraft, oxar och senare till tåget och i mitten på målningen ser man en skildring från slavtiden.

Nästa bild ska symbolisera krigen och "bakom draperiet" kan man se fem män som slåss vilket symboliserar världsdelarna, till höger ser man förlorarna i form av stora berg av döda kroppar och till vänster kan man se segrarna komma hem från kriget med sina fanor.

På bilden nedan kan man dock se att bågen som dom kommer hem igenom är skadad vilket är en symbol för att segern i ett krig aldrig är fullkomlig, det syns även längre ner på målningen (men det har jag dock inte på bild) där dom sörjande kvinnorna står och ser på när soldaterna kommer bärandes på kistor med deras makar.

Den sista bilden finns i taket och visar jättar som knyter sina händer i överenskommelse vilket jag tycker är en otroligt vacker tolkning av vad som faktiskt händer innanför dessa väggar, arbete för fred och social dialog!

det finns flera olika ingånar till salen men på var sida längst fram finns det två stycken helt idenstika dörrar, dom används inte som entré men skall finnas där som en historisk symbol då det är meningen att representanter från två olika länder skall kunna gå in igenom "samma" dörr samtidigt för att förhindra någon att känna sig eftersatt jämte den andra. (på den här bilden ser man även männen och oxarna från den första bilden lite bättre!)

En av de första dagarna vi var här fick vi en guidat tur i FN huset och guiden vi fick var riktigt bra, dels kunde han svara på nästan vilka frågor som helst och dels hade han humor och skämtade med oss under hela rundvandringen! På sista bilden kan ni se när han driver med oss för att vi fotade så mycket (vilket jag tror gjorde honom lite generad) och på den här bilden har han just tagit av sig glasögonen och frågat om han ska göra någon snygg pose!

´

Redan första dagen här i Genève fick vi besök av några personer som alla ville komma och berätta lite om vad dem jobbar med under ILO-konferensen.

Först ut var Lene Olsen som har lagt ner väldigt mycket jobb i det dolda för att vår utbildning skall bli så bra som möjligt... Av henne fick vi en hel del praktisk information om vart man kunde hitta olika saker och vart en del av lokalerna som är aktuella för oss att gå till ligger någonstans.

Hon berättade även lite kortfattad fakta om varför frågorna man diskutera är så väldigt viktiga och t.ex. så nämnde hon att ca 200 000 personer dör i tjänst varje år! Och ca 250 miljoner barn mellan 5 och 14 arbetar! Mer än så behöver man inte veta för att förstå att ILO's arbete verkligen är viktigt.

Därefter fick vi träffa Mr. Dan Cunniah som är chef på huvudkontoret här i Genève och jag måste erkänna att jag inte har ordning på mina noter från hans föredrag men å andra sidan var det ingenting som berörde mitt arbete för tillfället så skadan är kanske inte så jättestor.

Vad jag kan säga om hans besök är dock att detta är ett typiskt exempel på hur hög status Genèveskolan har här, det är verkligen inte alla som får möjlighet till sådana här möten!

Efter honom fick vi äran att träffa Kari Tapiola från Finland, han jobbar med organisationen runt omkring konferensen och bl.a. berättade han att det är mellan 7- och 8000 personer som besöker ILO och FN under de här veckorna (gissa om det är kamp i matköerna!)

Han berättade lite om de olika områdena man arbetar kring i år där t.ex. ämnen som HIV/Aids, Jämställdhet och Finanskrisen finns med.

Vad det gäller finanskrisen tyckte jag att han sa en mycket klok sak... ILO är (som jag tidigare skrivit) trepartiskt med representanter från regeringar, arbetstagare och arbetsgivare.

Om man inte i diskussioner mellan dessa grupper kan komma fram till metoder för att förhindra en upprepning i framtiden betyder det i så fall att man lägger det ansvaret på någon annan.

Någon annan skulle i det här fallet vara världsbankerna och vi kan nog alla tänka oss vart fokus hamnar i det läget... inte blir det på dom anställda i alla fall!!!

Sist ut för dagen var Raquel Gonzales som sitter med i worker's group som deras sekreterare och hon berättade för oss om vilka hinder som kan dyka upp i samtalen mellan parterna.

En viktig sak är att arbetsgivarna i stort sett bara representeras av företrädare från mindre företag och som inte alltid vågar gå fullt ut i vissa diskussioner.

Kanske är det både för och nackdelar att representationen ser ut så... det är självklart en nackdel om diskussioner blir hämmade men å andra sidan tror jag att vissa delar i arbetet underlättas av att man inte förhandlar direkt med de allra största multinationella företagen.

All set inför första mötetet med workers group... vi fick en guidad visning i FN byggnaden dagen före konferensen startade! mycket spännande att få gå omkring därinne innan alla delegaterna anlände.. Det är inte utan att det känns lite mäktigt att vara här!