Ledzee Estate
Idag tänkte jag presenter ännu en farm som kom att bli föremål för ett av våra studiebesök under resan till Sydafrika, den här gången är det Ledzee Estate som på sina 1000hektar bland annat odlar litchi, banan, mango och citrus.
Där träffade vi Manegern Martin Schultz som kom att bli en av mina favoriter bland farmägarna! Inlednigsvis samlades vi i en kontorsbyggnad och fick lite information om plantaget och bland annat fick vi veta att hälsa och säkerhet på plantaget ända fram till 1995 varit en ickefråga. Sedan dess har man börjat jobba med olika delar av produktionen för att förbättra villkoren för arbetarna och bland annat har man genomfört kampanjer för att ta fram "non toxic" kemikalier och att komma tillrätta med förekomsten av farliga djur så som ormar, krokodiler och flodhästar på plantaget.
Man har också gjort stora insatser för att förbättra vattenkvalitéten på plantaget men man brottas fortfarande med problemet att vara beroende av hur omkringliggande farmer sköter hygienen då t.ex. kolera lätt kan spridas och grundvattnet förgiftas. Ett alternativ är att bygga dammsystem för regnvatten men det i sin tur leder till att vattnet inte räcker till alla plantager.
Klimatet i sig är ett stort hot mot plantagens skörd och man är över tid tvungen att anpassa odlingarna efter vilka plantor som klarar av det rådade klimatet och när det gäller regnmängden har det skett en fördubbling vilket medför att t.ex. pecan som man tidigare odlat inte klarar förändringarna och därför inte längre är lönsamma att odla.
Om jag förstod det hela rätt så ligger priset som odlaren får för bananer på 0.2euro/kg detta gör såklart att dom små farmarna inte överlever utan försvinner till förmån för stora jätteplantager.
Martin berättade att som odlare ställer man sig ofta frågan hur människor/konsumenter kan prioritera lyxvaror framför att betala ett skäligt pris för mat och då också få produkter av högre kvalitet.
En reflektion jag själv ofta brukar göra och jag förvånas av hur många det är i Sverige idag som anser att ekologisk mat är en lyxvara som man inte har möjlighet att unna sig. Däremot sitter det i de flesta hem både en och två TV apparater av senare datum eftersom man idag anser att det "hör till" en skälig levnadsnivå. Man äter alltså hellre konsgjord, besprutad mat som framställs av människor som inte ens får en lön som täcker deras överlevnadsbehov men tycker att prylar är något som var och en måste ha, är det inte knasigt?
På bilden ovan ger sig två arbetare iväg med ett litet "tåg" av vagnar och under tiden som vi stod kvar på samma plats och intervjuade plantagets RSR vid namn Ramab hann dom komma tillbaka med vagnarna överfulla av mangofrukter!
Efter att vi pratat klart med Martin skulle vi få ge oss ut på plantaget men blev tvugna att dela upp gruppen i två delar, vi flickor hamnade i gruppen som sist fick åka ut men sanningen att säga tyckte nog både Martin och Ramab att dom sparat det bästa till sist ;)
Dom tog oss nämligen, trots att vi var sena, med på ett krokodilsafari eftersom vi klagade över att vi sett alldeles för få vilda djur. Tyvärr utan resultat men istället fick vi lära oss en massa annat som jag återkommer om en annan dag...
Där träffade vi Manegern Martin Schultz som kom att bli en av mina favoriter bland farmägarna! Inlednigsvis samlades vi i en kontorsbyggnad och fick lite information om plantaget och bland annat fick vi veta att hälsa och säkerhet på plantaget ända fram till 1995 varit en ickefråga. Sedan dess har man börjat jobba med olika delar av produktionen för att förbättra villkoren för arbetarna och bland annat har man genomfört kampanjer för att ta fram "non toxic" kemikalier och att komma tillrätta med förekomsten av farliga djur så som ormar, krokodiler och flodhästar på plantaget.
Man har också gjort stora insatser för att förbättra vattenkvalitéten på plantaget men man brottas fortfarande med problemet att vara beroende av hur omkringliggande farmer sköter hygienen då t.ex. kolera lätt kan spridas och grundvattnet förgiftas. Ett alternativ är att bygga dammsystem för regnvatten men det i sin tur leder till att vattnet inte räcker till alla plantager.
Klimatet i sig är ett stort hot mot plantagens skörd och man är över tid tvungen att anpassa odlingarna efter vilka plantor som klarar av det rådade klimatet och när det gäller regnmängden har det skett en fördubbling vilket medför att t.ex. pecan som man tidigare odlat inte klarar förändringarna och därför inte längre är lönsamma att odla.
Om jag förstod det hela rätt så ligger priset som odlaren får för bananer på 0.2euro/kg detta gör såklart att dom små farmarna inte överlever utan försvinner till förmån för stora jätteplantager.
Martin berättade att som odlare ställer man sig ofta frågan hur människor/konsumenter kan prioritera lyxvaror framför att betala ett skäligt pris för mat och då också få produkter av högre kvalitet.
En reflektion jag själv ofta brukar göra och jag förvånas av hur många det är i Sverige idag som anser att ekologisk mat är en lyxvara som man inte har möjlighet att unna sig. Däremot sitter det i de flesta hem både en och två TV apparater av senare datum eftersom man idag anser att det "hör till" en skälig levnadsnivå. Man äter alltså hellre konsgjord, besprutad mat som framställs av människor som inte ens får en lön som täcker deras överlevnadsbehov men tycker att prylar är något som var och en måste ha, är det inte knasigt?
På bilden ovan ger sig två arbetare iväg med ett litet "tåg" av vagnar och under tiden som vi stod kvar på samma plats och intervjuade plantagets RSR vid namn Ramab hann dom komma tillbaka med vagnarna överfulla av mangofrukter!
Efter att vi pratat klart med Martin skulle vi få ge oss ut på plantaget men blev tvugna att dela upp gruppen i två delar, vi flickor hamnade i gruppen som sist fick åka ut men sanningen att säga tyckte nog både Martin och Ramab att dom sparat det bästa till sist ;)
Dom tog oss nämligen, trots att vi var sena, med på ett krokodilsafari eftersom vi klagade över att vi sett alldeles för få vilda djur. Tyvärr utan resultat men istället fick vi lära oss en massa annat som jag återkommer om en annan dag...
Kommentarer
Trackback
