eliselina

På våran fjärde dag i Sydafrika var det dags att få komma ut på det första studiebesöket på ett av plantagen vi skulle besöka! Äntligen var det dags att komma ut och se projektet på riktigt.
Först ut var blomster plantaget "Martin Dale Seedlings" och vi träffa Lee Dale (son till ägaren) och deras RSR Stayness Mahowa.

Lee är delaktig i projektet coh tycker att att det är ett viktigt arbete men han är inte med i den sk. "technical committee" som är det drivande organet i projektet.




Farmen kändes inte speciellt stor men av allt att döma producerar man väldigt mycket blommor och för mig som trivs ute i en grönskande trädgård var det kul att se alla våra kända trädgårdsblommor drivas upp från frö till planta, dessa säljs dock inte till sverige så några blommor från Martin Dale har nog aldrig funnits i min trädgård...



RSR - Stayness Mahowa





Just den dagen vi var där hängde regnet i luften och arbetarna gick klädda i gummistövlar och regnrockar. Överallt på marken låg skal från nötter och efter att jag grubblat en stund på om personalen verkligen hade tid att småäta så mycket nötter (vilket man heller inte såg att någon gjorde) var jag tvungen att fråga hur det kom sig att det såg ut på det sättet.



Jag ställde frågan till en av kvinnorna från regeringens arbetsdepartement men då hon inte kunde svara pratade hon med någon ur personalen som berättade att det var för att minska halkrisken när dom leriga gångarna blev blöta. En arbetsmiljöåtgärd helt enkelt =)








Tyvärr fick vi inte tillfälle att prata med några av dem som fanns på plantaget och jobbade, detta som en tyst överenskommelse om att vi inte skulle prata med någon utan att först kolla av med farm-ägaren. Oklart är väl i och för sig också vad vi hade fått för svar från dessa kvinnor på frågor om vad dom tyckte om sina arbeten för min uppfattning är att man överlag helst pratade om det som var bra och sådant som vi påpekade som tänkbara brister röck man lite på axlarna åt och hade lite inställningen "det är vad det är" och ibland fick vi även antydningar om att vi faktiskt överdrev en aning.





Dessa kvinner är i full fart med att så frön och kvinnan på översta bilden öser över jord/bark i frigolitformarna och ser till att alla små hålrum fylls för att kvinnan på bilden ovan sedan för hand ska kunna peta ner frön i varje litet fack.
Lägg öven märke till hennes sitt-ställning, hur länge skulle du palla med att sitta sådär?




Självklart kom ämnet besprutning upp och den informationen vi fick till oss var att man bytt ut alla dom värst giftiga bekämpningsmedel och det man nu använder är endast hälsofarliga i den bemärkelsen att man trots munskydd och dyl. drar i sig damm och ämnen som kroppen och framförallt lungorna inte mår helt bra av.



Här ser ni alla dessa små fack som man för hand ska placera ett pyttelitet frö i. På bilden ser ni teatree vilket Lee inte trodde att vi kände till i Sverige men tji fick han för nog har man hört talas om teatree oil och dess mirkalefftekter allt!







Lobelia!



Dessa små träd på bilden ovan kom att bli föremål för en lång diskussion om hur olika plantor skiljer sig i våra länder. Lee berättade att detta var "pine tree" och vi stod alla som frågetecken och letade i minnet över vad det kunde tänkas vara för nått vi tittade på. Min hjärna hakade upp sig på ananas och längre än så kom jag inte men till slut kom vi ändå överens om att det var en variant av tall och vi förklarade att vi även hade granar vilket vi bäst beskrev som chritsmas tree och efter lite fundering förklarade Lee att dom kallade gran för "cone tree". Det där med språk är inte alltid så lätt!



Här ser ni gruppen mitt uppe i gran-diskussionen och kvinnorna i grönt är regeringens labour inspectors som fanns med oss hela tiden så vi inte skulle hitta på några dumheter =)