eliselina

Med anledning av en artikel i lokaltidningen som berör fd. Folketshus har någon lämnat följande kommentar:

 

 

Jag blir så trött! Kommunen ÄGER inte fastigheten, varför inte ställa kravet på den som faktiskt gör det? Annars ställer jag mig som nummer två i kön att få min privata fastghet renoverad med skattepengar!

 

Människor i den här byn säger att regeringens privatisering är så jättebra och att man vill ha det så, men när det inte fungerar så tycker dom att kommunen ska gå in och ställa allt tillrätta.

Hej dubbelmoral, nej förlåt, okunskap.

Den här veckan blev det offenligt att min mesta medarbetare har sagt upp sig. Jag har vetat om det en tid och har stöttat henne i beslutet, men under den här tiden har mitt hjärta gått sönder av sorgsam egoism över att jag förlorar henne.

 

Tack och lov kommer det en brytpunkt efter sommaren då mitt vikariat går ut och detta blir bara ytterligare en anledning för mig att känna en lättnad i det, för jag tror inte att jag skulle kunna leva mig igenom det här utan henne.

 

Jag vet att det finns många som är missnöjda med mitt jobb som chef och det är väl på sätt och vis lite som en del av det hela. Men jag vet också orsakerna till mina beslut och till mina ställningstaganden men dessa kommer jag aldrig kunna redogöra för på till exempel fejjan där all dynga sprids. Utan jag måste försöka hitta styrkan i mig själv att ändå gå med rak rygg och detta har hon stöttat mig villkorslöst igenom.

 

Jag har så smått börjat planera för min höst och dessvärre fanns hon delvis med i dom planerna, men nu måste jag tänka om och kanske även börja jobba på mina sociala förmågor för att behålla kontakten med henne! för när allt kommer omkring är det ju henne jag vill att mina eventuella framtida arbetsgivare ska ringa och fråga om referenser hos =)

Årets "första maj-firande" bestod i att en Eva-Lena Jansson höll ett tal på torget, jag kom lite sent men hörde större delen av det. Eva-Lena riktade ljuset mot hur vårt samhälle borde vara, att vi har råd med bra skola, att vi har råd med bra sjukvård, att vi har råd med en bra äldreomsorg och framförallt att vi har råd att låta alla ta del av detta! Det handlar bara om att prioritera och skapa rätt förutsättningar.

 

En annan viktig del av hennes tal handlade om alla människors lika värde, att inte dela upp människor som "närande" eller "tärande". Självklarheten i att stå upp för varandra och låta alla individer få en rättvis chans.

 

Enbart självklarheter med andra ord! Skrämmande nog dessvärre inte verkligheter...